Dags att ta Ron Paul på allvar?

Efter en övertygande andraplats i New Hampshire (och tredjeplatsen i Iowa) har tystnaden varit i det närmaste total kring Paul. Ingen spekulerar kring om han ska kunna utmana Romney. Varför?

Det finns flera förklaringar till det.

New Hampshire är unikt på så sätt att det finns goda möjligheter för demokrater och oberoende väljare att rösta i republikanernas primärval. Delstaten i sig anses också mer moderat. Många oberoende väljare gillar Paul. Libertarianer gillar givetvis också Paul. I de flesta delstater som följer är det svårare att ändra sin registrering tätt inpå valet. I South Carolina går det, men gränsen är satt till en månad innan. Det försvårar något för Paul. Dessutom ser opinionssiffrorna sämre ut för honom i kommande delstater.

Men det finns andra saker som sätter käppar i hjulet för Paul när det gäller medias bevakning. Han är för gammal för att någon ska tro att han skulle kunna utses till president. Och han är trots allt libertarian. Det är en minoritet inom republikanerna och en ännu mindre minoritet bland amerikanerna.

Det påstås ofta att utrikespolitiken inte har någon större betydelse i amerikansk politik. Men i Pauls fall har nog många republikaner tyckt att hans kommentarer kring Iran varit diskvalificerande.

Det finns också problem kring en del konspirationsteorier som Paul kopplats till, tex som 9/11 Truther. Rasistiska vit makt grupper ger honom också stöd, vilket nog de flesta tycker är mindre kul.

Men nog borde han som tydlig tvåa i New Hampshire ändå ha fått lite mer publicitet än tex Perry, Gingrich och Santorum som inte ens tillsammans nådde upp i lika många röster som Paul. Hade Huntsman kommit tvåa istället för Paul kan man gissa sig till att media hyllat Huntsman som en sensation och han hade helt säkert fått en del momentum.

Jag kan dock inte heller se att Paul skulle ha någon som helst chans att utmana Romney. Det är väl just detta som gjort att han hamnat i en märklig medieskugga när det gäller spekulationerna.

Vinnare och förlorare i GOP-debatten

Den första riktiga debatten mellan de hoppfulla kandidaterna till den republikanska nomineringen är avklarad. Trots att Cain försökte hävda motsatsen, är det svårt att lösgöra sig från känslan av att det är ett svagt startfält vi ser – något som i och för sig kan ändras snabbt om Perry och Huntsman bestämmer sig för att komma ut på banan.

Debattens vinnare var Michele Bachmann. För det första var hon den enda som lyckades skapa en riktig nyhet – att hon nu är officiell presidentkandidat. För det andra var hon stabil i debatten och visade att hon är en kandidat att räkna med.

Debattens förlorare var Tim Pawlenty. Föga förvånande fick han frågan om varför han i söndags benämnde sjukförsäkringsreformen Obamney-care. En smashboll, kan tyckas, men istället för en frän attack mot Romney fick vi se en uppenbart nervös Pawlenty skrapa med foten och försöka prata runt frågan medan han pressas av John King. Notera hur Romney skickligt plockar upp frågan och i sitt svar helt exkluderar Pawlenty.

Bland övriga kandidater konstaterar vi att Gingrich förvisso levererade en del skarpa svar men inte nådde upp till den standard han behöver. Romney hade det relativt lätt, men debatten förebådade de problem han kommer att möta när han ställs mot sitt eget politiska förflutna. Paul var mer disciplinerad än förra gången, Santorum och Cain håller som väntat på att marginaliseras.

Kvällens debattörer

I kväll är det – som vi tidigare skrivit om – dags för debatt mellan hoppfulla republikanska kandidater. Trots att det hölls en debatt i South Carolina tidigare i vår, så är det den här debatten som får anses vara den första riktiga debatten. Fyra av de fem kandidaterna från förra debatten finns med ikväll. Saknas gör Gary Johnson, som inte nådde upp till CNN:s krav för att få vara med. Med tanke på hur svag han var i S.C. är det tveksamt om någon kommer att sakna honom.

Det är fortfarande långt kvar till primärvalen och ikväll. Om man ska dra slutsatser av tidigare primärvalskampanjer kommer vi att få se en ganska artig debatt ikväll, utan några vilda rallarsvingar. Frågan är om det kommer att gälla även den här gången.

De som ställer upp ikväll är:

Mitt Romney. Frontrunner, om än inte lika mycket frontrunner som många trodde att han skulle vara. Det som talar till hans fördel är att han bedriver en disciplinerad kampanj, att han kan tilltala även moderata väljare och att han har en välfinansierad kampanj. Hans svaghet är sjukförsäkringsreformen i Ma. och som förhandsfavorit kommer han att attackeras hårdast av motståndarna.

Newt Gingrich. Hans kampanj svajar betänkligt just nu, efter att hela kampanjstaben sade tack och adjö i förra veckan. Newt är en exceptionellt begåvad politiker, men tycks ha svårt att få styrsel på sin kampanj. Behöver göra bra ifrån sig i debatten för att komma tillbaka på banan. Kandidaten med störst fallhöjd i kväll.

Tim Pawlenty. T-Paws kandidatur står fortfarande och väger. Pawlenty är fortfarande relativt okänd och behöver göra bra ifrån sig under debatten för att kunna fortsätta att bygga igenkänning i de tidiga staterna. Ett problem är att han är färglös, vilket han sannolikt kommer att försöka kompensera för med ett lite högre tonläge.

Michele Bachman. Tea Party-darling i representanthuset. Har ännu inte formellt meddelat att hon kandiderar och har i vilket fall inte någon realistisk chans att knipa nomineringen. Men gör hon bra ifrån sig kan hon ändå ta en viktig roll under primärvalet och bygga sitt eget varumärke.

Herman Cain. Före detta pizza-vd:n och numera i pratradion. För att vara en chanslös kandidat har han gjort bra ifrån sig hittills. Cain kommer att visa på sin förmåga att uttrycka sig slagkraftigt och lyckas han i kväll kommer han att kunna hänga i ett tag till.

Rick Santorum. Santorum är – trots intensivt kampanjarbete i de tidiga staterna – i stort sett okänd bland primärvalsväljarna. Med en tydlig socialkonservativ agenda har han ändå vissa möjligheter att göra bra ifrån sig. Därmed är han den som har mest att vinna på att skruva upp retoriken i kväll för att göra ett ordentligt avtryck.

Ron Paul. Trots Pauls många hängivna anhängare så gör hans kompromisslösa hållning att han inte kommer att ha en chans i primärvalen. Det vet naturligtvis Paul om och anledningen till att han ställer upp är möjligheten att ta upp sina hjärtefrågor i debatten. Kommer att vara mindre försiktig och därmed mer underhållande än resten av kandidaterna tillsammans.

Se vår sammanställning av de republikanska kandidaterna här.

Ron Paul kandiderar

Som väntat ställer libertarianen Ron Paul upp som presidentkandidat i år igen. Det meddelade han på ABC i morse.

“Today, at this moment, I’m officially announcing that I am a candidate for president in the Republican primary,” he told ABC’s George Stephanopoulos. “Time has come around to the point where people are agreeing with what I have been saying for 30 years, so I think the time is right.”

Paul anses inte ha någon större chans att vinna republikanernas nominering. Men med fältets mest hängivna anhängare kanske han kan nå längre än sist. Senaste dagarna har han skapat rubriker genom att hävda att USA inte borde gått in i Pakistan och dödat bin Laden utan Pakistans tillåtelse. Jag har en känsla av att det inte finns så många amerikaner som håller med honom i den frågan.

(DN)