Nixonland

Rick Perlsteins hyllade bok Nixonland: The Rise of a President and the Fracturing of America har delvis försvunnit i mängden av politiska nyheter i valårets USA. Boken, som utkom i maj i år, innehåller många viktiga lärdomar om hur amerikanska väljare hela tiden svänger mellan de politiska partierna. Perlsteins utgångspunkt är den ganska enkla iakttagelsen att USA gick från total demokratisk dominans i presidentvalet 1964 när Johnson valdes, till att ge Richard Nixon en storseger bara åtta år senare – 1972 (då Nixon vann SAMTLIGA delstater, utom Massachussetts). Hur är detta möjligt? I Nixonland ges en insikt i hur de amerikanska republikanerna lyckades bygga en ny partiidentitet i spillrorna efter förlusten 1964. Det riktigt intressanta är att denna förändring av plattformar och röstfiske från olika demografiska kategorier har varit ett vinnande koncept sedan dess – för såväl republikaner som demokrater.

Min invändning till ”pånyttfödelse”-argumentet är att Nixon delvis lyckades vinna stort gehör genom att anamma en del av Johnsons gamla policyplattform, inte minst genom insatserna i Vietnamkriget. Det rörde sig till viss del om anpassning snarare än nytänkande. Lägg till detta diverse mer eller mindre tvära kast (exempelvis införandet av restriktioner för bensininköp – bilar med udda och jämna slutnummer på registreringsskyltarna fick inte tanka på samma dag…) och bilden av ”förändring” blir något mer nyanserad.

Den som vill veta mer, men som inte känner för att läsa boken, kan ta del av denna paneldebatt mellan nyblivne Nobelpristagaren Paul Krugman samt Nolan McCarthy, Eric Rauchway, Henry Farrell och Rick Perlstein själv. (Transkription i pdf-format.)

LÄS:  Justin Amash ställer inte upp i presidentvalet

[tags]usa, presidentvalet, richard nixon, paul krugman, rick perlstein, nixonland[/tags] intressant.se