Hur Dick Cheneys döttrar för vidare hans gärning

Dick Cheney är aktuell på svenska biografer i Vice, en biopic om honom, som vi recenserade inför premiären.

Hans döttrar för vidare gärningen genom att vara aktiva i politiken. Cheneys ena dotter Liz valdes in som kongressledamot i Washington DC 2014, för ett distrikt i Wyoming. Det chockerar säkert inte någon om jag berättar att hennes kampanjbidrag kommer från försvarsindustrin och oljeindustrin. Bara cirka 1 % av kampanjbidragen kommer från donationer på mindre än 200 dollar.

Den andra dottern Mary (som är gift med en kvinna) är också politiskt aktiv genom sin konsultfirma som samlar in pengar åt republikanska intressen. Hon har sysslat med lobbying för bland annat Keystone XL pipeline, den omstridda oljeledningen.

Detta har inte skapat speciellt mycket uppmärksamhet i konservativa kretsar. Men när Liz kampanjade för att bli invald i kongressen tvingades hon, under primärvalens republikanska attacker mot henne, ta avstånd från systerns giftermål och homosexuellas rätt att gifta sig. Det fick Marys fru att skriva följande på Facebook:

Liz has been a guest in our home, has spent time and shared holidays with our children, and when Mary and I got married in 2012 — she didn’t hesitate to tell us how happy she was for us. To have her now say she doesn’t support our right to marry is offensive to say the least.

Liz har också nyligen reagerat på filmen Vice och gjort ett uttalande där hon anser att Christian Bale för en gångs skull hade chansen att spela en superhjälte, men misslyckades.

Look, I would just say that Christian Bale finally had the chance to play a real superhero, and he clearly screwed it up.

Foto: Vice President Cheney, David Addington (Chief of Staff) och Liz Cheney i helikopter till Ramallah (The US National Archives)

Filmrecension: Vice om Dick Cheney med Christian Bale

Som vi utlovade i början på december kommer här en recension av Vice, en film om Dick Cheney med Christian Bale i huvudrollen som får biopremiär nu på fredag den 11 januari. Först publicerad på bio.nu.

För några år sedan träffade jag en person som hade varit på ett event med Richard “Dick” Cheney i samband med att den fd vicepresidenten lanserade en bok. Han tyckte att bilden i media av Cheney inte stämde. “Han var ju riktigt trevlig!”. Cheney klarade alltså av att skaka tass och le när han sålde sin bok utan att tortera köparen alls. Tänka sig.

Christian Bale som spelar fd vicepresidenten jämförde Cheney med satan under sitt tacktal på Golden Globe. Riktigt så hård mot Cheney är inte filmen Vice av regissören Adam McKay (The Big Short), men den är tydligt kritisk. Tyvärr skjuter kritiken åt alla möjliga håll, utan att träffa i närheten av solar plexus. En försmak av det kommer redan i och med en inledande text, som ska vara någon form av komisk referens till den gång Cheney sa “go fuck yourself” till demokraten Pat Leahy. Om amerikanerna bara minns fem saker om Cheney så finns det ögonblicket definitivt med.

I den långa rad av tweets och kampanjtal som serverats av Trump börjar det kanske snart sjunka in att det finns värre saker att bli upprörd över här i världen än en svordom eller ovårdat språk. Tortyr och krig, för att nämna några passande exempel.

Filmen hoppar mellan fiktion, dokumentär och verklighetsbaserade scener. Stilen känns snabbt igen från den mycket starkare The Big Short om finanskrisen 2008. Vice hoppar också flitigt i tid. Från Cheneys instabila unga år med rattfylla, bråk och misslyckade studier, till lätt humoristiska ögonblick i maktens korridorer och vidare till dokumentära tortyrscener.

Det blir inte så lite rörigt när inget av Cheneys kändaste ögonblick får missas. Tyvärr görs det på bekostnad av en röd tråd, en övergripande kritik. Frågan om varför just han kom till makten är kanske den fråga som intresserar McKay mest, men det leder inte till någon övertygande teori. Det oljefokuserade storbolaget Halliburtons del i detta nämns i förbigående, men det hade varit ett exempel på ett svart hål att gräva djupare i.

Bland filmens mer lyckade scener finns hårresande resonemang inom administrationen kring varför den tortyr de föreslår inte är tortyr egentligen. Christian Bale spelar som alltid väldigt starkt och det är han som är klart bäst med Vice. Även Amy Adams gör ett skarpt porträtt av Dicks fru Lynne som flera gånger räddar maken undan fiaskon. Adams och Bales samspel funkar riktigt bra.

Humorn i Vice håller till största del knapp Göteborgsnivå. Ett exempel på detta är när kameran zoomar in på Cheneys boots och berättarrösten förklarar att han “got the boot”, dvs sparkades från studierna.

Det är så klart ingen lätt utmaning att göra satir av en mäktig ledare som fått allvarliga anklagelser riktade mot sig. Vad som funkade bra i berättartekniken för att förklara komplexa ekonomiska termer som derivat i The Big Short, förvirrar här mer än det belyser. Kanske för att opportunism inte är så komplicerat att det behöver förklaras av en berättarröst i bild eller med snabba kontrasterande klipp.

Kommer vi närmare personen Richard? Nja, inte direkt. Som filmen nämner tidigt är han extremt hemlighetsfull, vilket försvårar jobbet att skapa ett djupare porträtt av honom. Efter att ha sett filmen är jag ännu mindre intresserad av honom än tidigare. Inget bra tecken för en biopic.

Filmen blir en påminnelse om att amerikansk politik är allt för personfixerad och media (inklusive politisk film) är för ointresserad av sakfrågor. Kanske för att mediekonsumenterna i sin tur gärna låter sig förvillas av diverse makthavare, kungligheter och andra skinande föremål. Till och med när objektet är så helt utan skinande karisma som Cheney. Tur då att han spelas av en riktig Hollywoodkunglighet som Christian Bale.

Dick Cheney till biograferna

I filmen Vice med Christian Bale i huvudrollen som Dick Cheney får vi en inblick i livet som vicepresident i USA under George W Bush. Eller om det nu var så att det var Cheney som i verkligheten styrde landet? Filmen får biopremiär den 11 januari runt om i Sverige.

Här är trailern för detta förhoppningsvis spännande drama:

Bakom filmen ligger regissören Adam McKay, som gjorde succé med The Big Short. Jag återkommer med en recension om vi får möjlighet till det i början på nästa år.

Cheneys favoriter inför presidentvalet 2012

Två lovande republikaner som spåtts en lysande framtid och kunde blivit presidentkandidater har nyligen fått problem. Nevada-senatorn Ensign och nu senast South Carolinas guvernör Mark Sanford är båda involverade i sexskandaler.

MSNBC:s Keith Olbermann har skämtat friskt om republikanernas problem att hitta en presidentkandidat inför 2012. Se tex denna “The Real Republican Candidates of 2012”, en reality show med Bobby Jindal, Sarah Palin, Mark Sanford och John Ensign:

Cheneys favoriter ingick inte i den kavalkaden. Han föredrar istället:

The former vice president specifically identified Wisconsin Rep. Paul Ryan and former Utah Gov Jon Huntsman — now President Obama’s ambassador to China — as potential GOP White House aspirants. (CNN)

Jon Huntsman
Många tror att Obama gett Huntsman jobbet som ambassadör i Kina för att undvika en tuff motkandidat 2012. Med största sannolikhet ställer Huntsman inte upp i presidentvalet. Huntsman är inte något fan av Cheney. Huntsman är mormon och stormrik precis som Mitt Romney. Den senare kanske försöker sig på en presidentvalskampanj igen.

Paul Ryan
Ryan är ett ungt framtidslöfte (fyller 40 år 2012). Han är kongressledamot för Wisconsin. I spekulationerna inför 2012 nämns inte hans namn speciellt ofta. Det kanske blir ändring på det nu?