De konservativa skyller på republikanerna

I gårdagens ledare diskuterar Wall Street Journal hur den amerikanska högern analyserar sin förlust i höstens kongressval. ”De konservativa lägger fram en märklig förklaring till dess förlust vid valurnorna: de skyller på republikanerna.”

Om detta låter märkligt i amerikanska öron, så förvirrar de förmodligen många i ett land som Sverige, där ”republikan” ofta likställs med ”konservativ”.

Men det republikanska partiet – The Grand Old Party – består av en brokig koalition: big business, religiös höger, nyliberaler och småstadspatrioter, samt så klart ”the average american”. Därför blir den konservativa kritiken möjlig: republikanernas maktinnehav har, genom kompromissande, fört partiet bort från den konservativa vägen. Genom att överge ”the conservative path” har de tappat väljarstödet. En av dem som dragit denna slutsats är presidentkandidaten och senatorn John McCain: “Americans had elected us to change government, and they rejected us because they believed government had changed us.”

Analysens grundantagande, skriver Wall Street Journal, är tanken att de flesta amerikaner, om än i tysthet, är konservativa i grund och botten. Det finns – så går tankegången – en latent center-höger-majorietet, och det republikanska partiet är till för att fånga upp denna i faktiskt väljarstöd.

Antagandet är problematiskt. De senaste presidentvalens jämna resultat borde inge viss skepsis. Och att hålla fast vid det kan knappast gynna de konservativa. För det första leder det säkerligen till felaktiga programförklaringar och utspel. För det andra till den konstiga idén att de konservativa egentligen bara behöver ”påminna” det amerikanska folket om sina värderingar, snarare än att bemöda sig att argumentera för dem.

Om de konservativa ska kunna gå vidare måste de lämna denna föreställningsvärld. Det finns ingen latent majoritet, och inte heller någon självklar konservativ väg.

Begreppet konservatism är idag oklarare och mindre avgränsat än tidigare. 1989 innebar att anti-kommunism försvann som gemensam nämnare, och i 90-talets idémässiga vakuum uppstod en mängd varianter av konservatism. Ur röran steg sedan George W. Bush fram med sin ”compassionate conservatism”.

Det är i dess kölvatten de konservativa måste staka ut ny färdriktning. Men med den form konservatismen tagit under Bush blir detta inte helt lätt.

USA är ett land med en stat som är betydligt mindre och begränsad, och i Sverige är vi vana att associera George W. Bush med denna samhällsvision. Med amerikanska ögon är dock detta synsätt på Bush bakvänt. Det är under Bush som republikanerna bytt spår från anti-government under Reagans till dagens big government-conservatism. Under Bush har de federala välfärdsprogrammen ökat mer än under någon femårsperiod sedan Lyndon Johnson och den amerikanska vänstern på 60-talet byggde sitt “Great Society”. Från denna position finns ingen given konservativ väg att gå.

Wall Street Journals slutsats blir att det är dags för de konservativa att sluta snacka om ”the conservative path” och istället börja tänka igenom i vilken riktning de verkligen vill, och kan, gå. De konservativas förvirring, hoppas Wall Street Journal, kan leda till de mest belysande diskussionerna på trettio år.

[tags]usa, konservativa, republikanerna, kongressvalet[/tags]intressant

Lieberman vill ha republikansk president 2008

Ned Lamont vs Joeseph Lieberman

Joeseph Lieberman (till höger på fotot) står inte direkt högt i kurs inom demokraterna. Han är den ende demokraten i Senaten som i fråga efter fråga stöder Bush. Bland annat stöder han förslaget om utökade truppnivåer i Irak. I höstas blev han invald som oberoende kandidat eftersom han förlorade demokraternas primärval i delstaten mot krigsmotståndaren Ned Lamont (till vänster på fotot).

Nu har han uttalat sitt stöd för en republikansk presidentkandidat 2008:

I’m open to supporting a Democrat, Republican, or even an Independent if there’s a strong one.

Knappast det som demokraterna vill höra från en av sina “egna” senatorer. Många tolkar hans uttalande som ett stöd för vännen och republikanen John McCain.

[tags]usa, joe lieberman, ned lamont, demokraterna[/tags]

Demokraten överlever

Senatorn Tim Johnson har repat sig efter sin hjärnblödning. Det innebär att senaten fortfarande kommer vara i demokraternas händer.

Tidigare spekulerades det i att en republikan troligtvis skulle ha ersatt honom vid ett dödsfall.

Se inlägget nedan för bakgrunden till allt detta.

[tags]usa, tim johnson, demokraterna, kongressen, senaten[/tags]

Demokraterna riskerar förlora kontrollen över senaten

Tim JohnsonEn demokratisk senators plötsliga insjuknande kan innebära dödsstöten för demokraterna i kongressen. Tidigare i höstas vann man ju kontroll över kongressen. Tim Johnson ska fylla 60 år och har genomgått en hjärnoperation efter en hjärnblödning. Läget är kritiskt.

Om han avlider förlorar demokraterna inte bara en populär senator utan troligtvis också kontrollen över senaten. Han riskerar nämligen att ersättas av en republikan. Därmed tar republikanerna över kontrollen och livet blir plötsligt väldigt mycket enklare för president Bush.

Politiskt står Tim Johnson till höger inom demokraterna och stödde tex Irakkriget.

Johnson har också haft prostatacancer men botades efter en operation 2004. Hans fru Barbara har också överlevt bröstcancer.

Tim Johnson valdes in i senaten 2004 och representerar South Dakota.

[tags]cancer, usa, south dakota, hjärnblödning, bush, tim johnson, demokraterna[/tags]

Stort antal republikaner tvingas till omval 2008

John Kerry

Just nu ser det ut som att 21 republikaner och 12 demokrater tvingas ut till omval presidentvalsåret 2008. Det öppnar upp möjligheter för ännu fler demokrater i senaten efter valet 2008.

En av senatorerna som ställs inför väljarnas dom då är John Kerry. Han har iof sig tidigare i år antytt att han funderar på att kandidera till att bli demokraternas presidentkandidat. Men det är osannolikt att han gör nu efter ett kontroversiellt uttalande. Troligtvis väljer han nu istället att ställa upp för omval i senaten.

Här följer listan på senatorer som tvingas ut till omval 2008:
Fortsätt läsa Stort antal republikaner tvingas till omval 2008