Obama och banden till AIG

När George W Bush var president såg vi svenska medier som gärna pekade på de finansiella band som fanns mellan presidentens parti och det krisdrabbade Enron (även om få svenska journalister verkade känna till att vd:n Kenneth Lay spelade golf med Bill Clinton).

När presidenten i stället heter Obama verkar intresset av att söka politiska/ekonomiska kopplingar till näringslivet vara en mindre intressant nyhetsvinkel. På SVT nöjer man sig i dag med följande uppskattande beskrivning av Obama när han ”tar itu” med miljonbonusarna hos den krisdrabbade finansjätten AIG:

Sätter stopp för bonusar
President Barack Obama tänker göra allt han kan för att stoppa bonusarna i försäkringsjätten AIG.

Det som inte sägs är de starka kopplingar som AIG har till presidentens eget parti. 68 procent av kampanjbidragen från AIG gick till demokraterna i valet 2008. Fördelningen ser ut enligt följande:

Totalt kampanjsumma från AIG 2008: $843,305

Varav till demokraterna: $576,826

Nog har Obama anledning att vara oroad.

Nixonland

Rick Perlsteins hyllade bok Nixonland: The Rise of a President and the Fracturing of America har delvis försvunnit i mängden av politiska nyheter i valårets USA. Boken, som utkom i maj i år, innehåller många viktiga lärdomar om hur amerikanska väljare hela tiden svänger mellan de politiska partierna. Perlsteins utgångspunkt är den ganska enkla iakttagelsen att USA gick från total demokratisk dominans i presidentvalet 1964 när Johnson valdes, till att ge Richard Nixon en storseger bara åtta år senare – 1972 (då Nixon vann SAMTLIGA delstater, utom Massachussetts). Hur är detta möjligt? I Nixonland ges en insikt i hur de amerikanska republikanerna lyckades bygga en ny partiidentitet i spillrorna efter förlusten 1964. Det riktigt intressanta är att denna förändring av plattformar och röstfiske från olika demografiska kategorier har varit ett vinnande koncept sedan dess – för såväl republikaner som demokrater.

Min invändning till ”pånyttfödelse”-argumentet är att Nixon delvis lyckades vinna stort gehör genom att anamma en del av Johnsons gamla policyplattform, inte minst genom insatserna i Vietnamkriget. Det rörde sig till viss del om anpassning snarare än nytänkande. Lägg till detta diverse mer eller mindre tvära kast (exempelvis införandet av restriktioner för bensininköp – bilar med udda och jämna slutnummer på registreringsskyltarna fick inte tanka på samma dag…) och bilden av ”förändring” blir något mer nyanserad.

Den som vill veta mer, men som inte känner för att läsa boken, kan ta del av denna paneldebatt mellan nyblivne Nobelpristagaren Paul Krugman samt Nolan McCarthy, Eric Rauchway, Henry Farrell och Rick Perlstein själv. (Transkription i pdf-format.)

[tags]usa, presidentvalet, richard nixon, paul krugman, rick perlstein, nixonland[/tags] intressant.se

Årets bästa reklamfilmer

Valåret 2008 kommer att gå till historien som det dyraste någonsin, men också som det definitiva år då internet-videon fick sitt definitiva genombrott. Youtube spelade en avgörande roll för att förmedla politisk marknadsföring. Men vilka reklamfilmer fick störst genomslag? Politico har listat de tio mest omsusade youtube-klippen (som inte producerades av de politiska kampanjmakarna). Och Washington Post har tittat närmare på de mest framgångsrika reklamkampanjerna i samtliga senats– och representanthuskampanjer.

SVT skapar rubriker i USA II

Som vi tidigare har berättat blev dokumentärfilmen ”Från Bill till Barack” uppmärksammad i USA. Det som upprörde många bloggare var det kontroversiella inslaget när klassföreståndaren Diatha Harris öppet hånade mellanstadieelever för att de stödde McCain. Nu har hennes skolledare valt att i ett öppet brev ta avstånd från hennes agerande, och inleda en utredning om hennes lärarbehörighet. Harris har bett elevens familj om ursäkt.

Utdrag ur skolledarens öppna brev:

CS Headline News – Superintendent’s Response to YouTube

I was shocked when I saw the clip of an interaction between a Cumberland County Schools teacher and her students as posted on YouTube. While neutral discussion of the political process is appropriate, at no time, particularly with elementary students, should a teacher infuse his/her political views into the discussion. Most disconcerting was the military slant that made its way into this discussion. We are a military community, serving over 15,000 military students and their families. We value the sacrifices, not only of the military parents but also those of their families.

We believe that military children are our children, military spouses are many of our employees, and military service men and women are our heroes. We proudly serve our military children and have received national awards for our support of military families.

I was particularly disturbed to see the uncomfortable position in which our children were placed due to the inappropriate actions of one of our teachers. Please be assured that the actions exhibited in this video are not consistent with the vision of the CCS. Moreover, the actions of one teacher do not represent the 7000 employees in our organization.

Once the video was brought to my attention, I immediately launched an investigation. Personnel laws prevent me from releasing information regarding individual employees and personnel action taken. I can assure you that upon completion of the investigation, I will take appropriate action.

Dr. William Harrison
CCS’ Superintendent