Obama i blåsväder om kampanjbidrag

NPR – public service-radion i USA – rapporterar om en analys av de som skänkt pengar till Obamakampanjen 2008. Enligt Center for Public Integrity visar det sig nämligen att så kallade bundlers – folk som samlar ihop gåvor från flera givare – ofta blev erbjudna toppjobb i Obama-administrationen. De visar också att chansen att givaren erbjudits jobb ökade ju större bidragen var.

För Obama är det naturligtvis obekvämt, eftersom han i sin kampanj var hård mot de “specialintressen” som han ansåg köpte sig plats i USA:s politik.

Ytterligare en detalj i granskningen är att effekten av de smådonationer som sades utgöra ryggraden i Obamas kampanjfinansiering till viss del var en myt. Stora donatorer (mer än 1000 dollar) gav tillsammans dubbelt så mycket som de små donatorerna (mindre än 200 dollar).

 

Vinnare och förlorare i GOP-debatten

Den första riktiga debatten mellan de hoppfulla kandidaterna till den republikanska nomineringen är avklarad. Trots att Cain försökte hävda motsatsen, är det svårt att lösgöra sig från känslan av att det är ett svagt startfält vi ser – något som i och för sig kan ändras snabbt om Perry och Huntsman bestämmer sig för att komma ut på banan.

Debattens vinnare var Michele Bachmann. För det första var hon den enda som lyckades skapa en riktig nyhet – att hon nu är officiell presidentkandidat. För det andra var hon stabil i debatten och visade att hon är en kandidat att räkna med.

Debattens förlorare var Tim Pawlenty. Föga förvånande fick han frågan om varför han i söndags benämnde sjukförsäkringsreformen Obamney-care. En smashboll, kan tyckas, men istället för en frän attack mot Romney fick vi se en uppenbart nervös Pawlenty skrapa med foten och försöka prata runt frågan medan han pressas av John King. Notera hur Romney skickligt plockar upp frågan och i sitt svar helt exkluderar Pawlenty.

Bland övriga kandidater konstaterar vi att Gingrich förvisso levererade en del skarpa svar men inte nådde upp till den standard han behöver. Romney hade det relativt lätt, men debatten förebådade de problem han kommer att möta när han ställs mot sitt eget politiska förflutna. Paul var mer disciplinerad än förra gången, Santorum och Cain håller som väntat på att marginaliseras.

Kvällens debattörer

I kväll är det – som vi tidigare skrivit om – dags för debatt mellan hoppfulla republikanska kandidater. Trots att det hölls en debatt i South Carolina tidigare i vår, så är det den här debatten som får anses vara den första riktiga debatten. Fyra av de fem kandidaterna från förra debatten finns med ikväll. Saknas gör Gary Johnson, som inte nådde upp till CNN:s krav för att få vara med. Med tanke på hur svag han var i S.C. är det tveksamt om någon kommer att sakna honom.

Det är fortfarande långt kvar till primärvalen och ikväll. Om man ska dra slutsatser av tidigare primärvalskampanjer kommer vi att få se en ganska artig debatt ikväll, utan några vilda rallarsvingar. Frågan är om det kommer att gälla även den här gången.

De som ställer upp ikväll är:

Mitt Romney. Frontrunner, om än inte lika mycket frontrunner som många trodde att han skulle vara. Det som talar till hans fördel är att han bedriver en disciplinerad kampanj, att han kan tilltala även moderata väljare och att han har en välfinansierad kampanj. Hans svaghet är sjukförsäkringsreformen i Ma. och som förhandsfavorit kommer han att attackeras hårdast av motståndarna.

Newt Gingrich. Hans kampanj svajar betänkligt just nu, efter att hela kampanjstaben sade tack och adjö i förra veckan. Newt är en exceptionellt begåvad politiker, men tycks ha svårt att få styrsel på sin kampanj. Behöver göra bra ifrån sig i debatten för att komma tillbaka på banan. Kandidaten med störst fallhöjd i kväll.

Tim Pawlenty. T-Paws kandidatur står fortfarande och väger. Pawlenty är fortfarande relativt okänd och behöver göra bra ifrån sig under debatten för att kunna fortsätta att bygga igenkänning i de tidiga staterna. Ett problem är att han är färglös, vilket han sannolikt kommer att försöka kompensera för med ett lite högre tonläge.

Michele Bachman. Tea Party-darling i representanthuset. Har ännu inte formellt meddelat att hon kandiderar och har i vilket fall inte någon realistisk chans att knipa nomineringen. Men gör hon bra ifrån sig kan hon ändå ta en viktig roll under primärvalet och bygga sitt eget varumärke.

Herman Cain. Före detta pizza-vd:n och numera i pratradion. För att vara en chanslös kandidat har han gjort bra ifrån sig hittills. Cain kommer att visa på sin förmåga att uttrycka sig slagkraftigt och lyckas han i kväll kommer han att kunna hänga i ett tag till.

Rick Santorum. Santorum är – trots intensivt kampanjarbete i de tidiga staterna – i stort sett okänd bland primärvalsväljarna. Med en tydlig socialkonservativ agenda har han ändå vissa möjligheter att göra bra ifrån sig. Därmed är han den som har mest att vinna på att skruva upp retoriken i kväll för att göra ett ordentligt avtryck.

Ron Paul. Trots Pauls många hängivna anhängare så gör hans kompromisslösa hållning att han inte kommer att ha en chans i primärvalen. Det vet naturligtvis Paul om och anledningen till att han ställer upp är möjligheten att ta upp sina hjärtefrågor i debatten. Kommer att vara mindre försiktig och därmed mer underhållande än resten av kandidaterna tillsammans.

Se vår sammanställning av de republikanska kandidaterna här.

Ekonomin blir vårens stora strid

Vårens stora strid kommer att handla om budgeten. Problemet är enkelt att beskriva – nästan varannan dollar av den federala budgeten är lånade pengar. Många av de nyvalda republikanerna i kongressen gick till val på att minska statsbudgeten och nu är det upp till bevis. Det är bäddat för en rejäl strid.

För det första säger republikanerna blank nej till alla former av skattehöjningar. Det innebär att intäktssidan av budgeten är beroende av att arbetslösheten minskar. Dessutom säger de också nej till att skära i programmen Social Security, Medicare och Medicaid. Anledningen är att de menar att staten har gjort utfästelser och därmed har åtaganden att leva upp till. Det bidrar säkert också att programmen är populära även bland republikanska väljare. Dessutom säger republikanerna att försvaret, veteranrelaterde kostnader och Homeland Security ska undantas besparingar.

Sammanfattningsvis är resultatet att med dessa begränsningar har kongressen bara kontroll över cirka en femtedel av stadsbudgeten, så även de mest ambitiösa sparplaner kommer inte att mer än nagga underskottet i kanten.

Som om inte denna strid om stora nedskärningar i en liten del av budgeten kommer att vara nog, så finns ytterligare ett orosmoln på himlen. Den amerikanska statsskulden växer och kommer under våren att slå i det tak på 14,3 triljoner dollar som kongressen tidigare beslutat om. Den nya kongressen måste alltså besluta om att höja den gränsen, annars blir valmöjligheterna i ekonomin plötsligt försvinnande få, samtidigt som det är svårt att ens uppskatta de internationella konsekvenserna av ett USA på obestånd.

Spännande tider väntar.

Källor: Washington Post och Fox News

Lame Duck Session

Valresultatet är klart, så när som på en handfull kandidater som kan dröja allt från dagar till veckor. Hur ser då tidtabellen ut framöver?

Senare i november: den nuvarande 111:e kongressen samlas igen till en så kallad lame duck session. Dessa perioder brukar präglas av låg produktivitet där förlorarna inte känner sig särskilt motiverade och vinnarna gärna väntar med att fatta större beslut till dess att den nyvalda kongressen finns på plats. Den här gången finns det dock ett antal frågor som anses vara viktiga att komma vidare med.

Först och främst finns press på kongressen att göra något åt de temporära skattelättnader som Bush beslutade om och som automatiskt kommer att förfalla vid årsskiftet om inget görs. Om det händer, innebär det en rejäl skattehöjning för i princip samtliga amerikaner. Båda partier är överens om att förlänga skattesänkningarna, men oense om man ska höja skatten för de som tjänar allra mest. Det troligaste verkar vara en kompromiss, men möjligheten finns att kongressen misslyckas med att fatta ett beslut och att skatten alltså höjs efter nyår.

Nästa stora fråga som kan bli aktuell innan året är slut är avskaffandet av don’t ask, don’t tell, som vi tidigare skrivit om. Genom en taktisk missbedömning misslyckades en majoritet i kongressen med att avskaffa lagen tidigare i år. Sedan dess har lagen utmanats i domstol och en attitydundersökning från Pentagon är på väg.

Arbetslöshetsersättningen kommer att strypas för många utan ett politiskt beslut och om inget görs kommer Medicare-ersättningar till läkare att minska kraftigt. Sist men inte minst hoppas Obama få igenom ratificering av det nya START-avtalet med Ryssland som innebär en nedskärning av antalet kärnvapen. En deal med Sen. Jon Kyl (R-Ariz.) kan lösa den knuten till priset av finansiering i mångmiljardklassen för att upprusta amerikanska kärnvapenlaboratorier.

3 januari 2011 byts den 111:e kongressen ut mot den 112:e och var femte kongressledamot gör sin första dag på jobbet.

I slutet av januari är det dags för State of the Union och då  – om inte förr – kommer Obama att lägga ut kursen för hur han hoppas kunna samarbeta med kongressen under de kommande två åren.

Resultat från valen, uppdateras under natten

Nu börjar det bli segt och det är dags för kudden ett par timmar. Inlägget nedan speglar bilden vid 1.30 a.m. ET. De vinnare som utropas bygger på de prognoser som anses vara säkerställda och används av en eller flera stora nyhetsmedier, men kan i enstaka fall komma att ändras eller överklagas.

Sammanfattningsvis vinner Republikanerna på bred front och över hela landet. I valen till representanthusen ser det nu ut som om det blir en större omvälvning än 1994 med i skrivande stund 53 vunna platser (52 1994). Förändringen i senaten är – även om det inte blir ett majoritetsskifte – en enorm prestation av Republikanerna och en av de största förändringarna någonsin.

Tre öppna senatsrace nu. Colorado svänger fram och tillbaka och kommer att gå till automatisk omräkning om skillnaden är mindre än 0,5 procentenheter, Washington där Patty Murray (D) leder knappt men där vi antagligen får vänta på resultatet pga många poströster och i Alaska visar tidiga siffror att Lisa Murkowski (I, write in) leder över Joe Miller (R) (rättare sagt – de handskrivna men ännu inte öppnade rösterna leder över Miller. De flesta av dessa får antas vara röster på Murkowski).

Prop. 19 förlorar i Kalifornien. Det kommer alltså inte att bli tillåtet med marijuana för “recreational use”.

Harry Reid (D) utropas som vinnare i senatsvalet i Nevada av MSNBC, AP och CNN. En oerhört viktig seger för Demokraterna. Reid kommer med största sannolikhet att fortsätta som majoritetsledare, men med en betydligt mindre majoritet. Enligt CNN har Tea Party Express sin valvaka på samma hotell som Reid, med (den nu misslyckade) planen att kunna håna honom på nära håll.

John Kasich (R) vinner guvernörsvalet i viktiga Ohio och frågan är hur mycket det kommer att påverka presidentvalet om två år. Vi har tidigare skrivit om det här.

Även om inte alla de stora nyhetsförmedlarna vågat utropa en segrare i senatsvalet i Pennsylvania så verkar det som om Pat Toomey (R) vinner över Joe Sestak (D) i ett av de jämnaste – oväntat jämnt faktiskt – racen ikväll.

CNN utropar Jerry Brown som vinnare i guvernörsvalet i Kalifornien. Motståndaren Meg Whitman verkar alltså ha lagt en dryg miljard av egna pengar till ingen nytta.

Barbara Boxer (D) vinner i senatsvalet i Kalifornien och därmed försvinner republikanernas möjligheter att vinna majoritet även i senaten.

Republikansk majoritet i representanthuset.

John Boehner håller segertal samtidigt som prognosen visar att republikanerna knipit de 39 platser som behövs för majoritetsskifte och tårarna kommer fram när han säger att han hela livet jagat the American Dream.

Russ Feingold (D) ser nu verkligen ut att förlora mot Ron Johnson (R) i senatsvalet i Wisconsin.

I min hemstat Maryland vinner Gov. Martin O’Malley (D) över (före detta) Gov. Bob Ehrlich (R). I MD-1 Förlorar nykomlingen från 2008 Frank Kratovil (D) som väntat mot Andy Harris (R).

I South Carolina vinner Nikki Haley (R) guvernörsvalet i ett race som länge var jämnare än förväntat.

Game Day – några hålltider

Vallokal i Montgomery CountyDet är en stadig ström väljare som kommer till St Elizabeth Catholic School i Montgomery County, MD, för att lägga sina röster. Utanför vallokalen står skyltarna tätt – fram till den punkt där valförordningen säger att allt påverkansarbete ska upphöra. Strax innan den gränsen sitter Sherry Salomon och delar ut demokratiska valsedlar.

– Det ser ganska bra ut med folk, säger hon. Betydligt bättre än under primärvalen. Det är de lokala frågorna som drar, folk häromkring tycker det är viktigt vem som sitter i skolstyrelsen.

Förutom lokalvalen har den infekterade folkomröstningen om ambulansavgifter mobiliserat väljare till valurnorna. Samtidigt som de röstar i de lokala valen, kommer de allra flesta också att lägga sina röster på demokratiska kandidater till kongressen och i guvernörsvalet. Ett högt valdeltagande i säkert demokratiska Montgomery County är en viktig pusselbit i Martin O’Malleys försök att bli omvald som guvernör. “MoCo” till trots – valet handlar om hur mycket stryk demokraterna kommer att få och en viktig del i det är hur valdeltagandet ser ut.

Valarbetare utanför vallokalen

Hålltider för kvällen

Allt angivet i östkusttid.

  • 19.00 Sex delstater, däribland Kentucky, stänger vallokalerna
  • 19.30 Stänger West Virginia, Ohio och North Carolina.
  • 20.00 stänger ett stort antal delstater vallokalerna och sammanlagt har nu rösterna för drygt hälften av representanthusets platser avgivits.
  • 22.00 Stänger fyra stater, bland annat Nevada
  • 23.00 stänger hela västkusten samt Idaho.
  • 24.00 stänger Hawaii och Alaska.

Rally to Restore Sanity and/or Fear

I strålande sol och hög, klar höstluft blev det så dags för Jon Stewart och Steven Colbert att vara värdar för Rally to Restore Sanity and/or Fear. Washington Post beskriver vad som hände när tiotusentals alldeles vanliga människor strömmade till The Mall för ett par timmars underhållning. För som vi skrivit tidigare var rallyt framför allt en liveversion av The Daily Show och The Colbert Report, snarare än en politisk manifestation.

Trots att jag var där i god tid, tog det stopp långt innan jag kommit ens i närheten av scenen. Hur många som verkligen var på plats är omöjligt att säga när man står mitt i folkhavet, men men enligt CBS var det 215 000 personer som trängdes på gräsmattan och på gatorna kring The Mall. Under dagen har jag träffat folk från ett antal stater – de mest långväga från Florida och Texas.

Här finns ett antal bilder som visar Rallyt ur publikperspektiv.

En vecka kvar till mellanårsvalen

Om en vecka har vallokalerna i Kalifornien just öppnat och röstningen är i full gång. Vad kan vi vänta oss av den sista veckan och hur har det gått med förra veckans tips?

Annonseringen har ökat kraftigt, framför allt från fristående grupper och de samlade utgifterna för årets kongresskampanjer kommer att slå rekord med över två miljarder insamlade dollar. De sista dagarna kommer vi att få se en tsunami av teveannonser, bland annat utlovar American Crossroads annonser för tre miljoner dollar i 12 kongressdistrikt.

Personangreppen kan komma att minska relativt andra reklambudskap, för att försöka locka väljargrupper till valurnorna med ett positivt budskap.

Det finns exempel på hur de senaste tidens angrepp har fungerat: I Maryland verkar guvernörsracet ha svängt ytterligare till sittande guvernör O’Malleys (D) fördel efter en bombmatta av negativa annonser riktade mot rivalen, före detta guvernören Bob Ehrlich (R).

GOTV-kampanjerna lägger i överväxeln och centralstyrningen av kampanjerna ökar för att omfördela resurser dit de gör mest nytta. De strateger som väljer vilka områden som ska bearbetas har det tufft nu – felaktiga beslut kan vara skillnaden mellan vinst och förlust.

Upphämtning – eller rättare sagt bilden av upphämtning – från demokraternas sida är något vi kommer att höra mer av. Det ligger dels i kampanjernas syfte att utmåla racen som öppna (eller “inte förlorade”) för att entusiasmera väljare och volontärer och bilden av hur den som ligger under reser sig i sista stund passar också medierna utmärkt. Mönstret finns i alla valrörelser.

Skandaler har det varit ont om. Ett hedersomnämnade går till Joe Miller som verkligen försöker. På kort tid har hans livvakt (hämtad från den lokala milisen) handbojat en journalist och han har inför hot om stämning tvingats lämna ut dokumentation om hur han använt sin statliga arbetsdator på ett oetiskt sätt (bedrivit eget politiskt arbete). Dessutom råkade han nämna Östtyskland som ett föredöme när det gäller gränskontroll.

Omräkning är ordet för dagen. En hord av advokater har sedan lång tid noggrant förberett hur omräkningar vid jämna resultat ska hanteras. Det kan innebära att vi inte får det slutgiltiga valresultatet förrän efter flera veckor – eller månader, precis som i fallet med Al Franken för två år sedan.

Missnöje med Stewarts rally

På lördag kommer Jon Stewart och Steven Colbert att hålla Rally to Restore Sanity and/or Fear i The Mall i Washington DC. Evenemanget har fått stor uppmärksamhet och det är många liberala och progressiva grupper som hoppas på att rallyt kommer att lyfta de demokratiska väljarnas entusiasm inför valet. Det sägs till och med att presidenten kommer att puffa för rallyt under veckan.

Men samtidigt hörs allt fler negativa röster från samma läger. Är det kanske så att rallyt i själva verket kommer att skada demokraterna? Det är två saker som oroar:

1. Stewart kommer inte att  hålla sig till ett budskap som är positivt för demokraterna. Det är en lågoddsare för alla som följer The Daily Show – Stewart delar ut smällar till både höger och vänster och det saknas verkligen inte anledningar att kritisera demokraterna.

Dessutom är bilden av manifestationen som ett politiskt evenemang skapad av andra än Comedy Central, som från första stund hävdat att det enbart handlar om komedi och ska ses som en live-version av de populära teveprogrammen.

2. Demokraterna förlorar en viktig kampanjdag. När jag pratar med ansvariga för volontärsaktiviteter i Maryland berättar de att det är svårt att rekrytera folk till den sista viktiga lördagen innan valet – alla säger att de ska på rallyt istället.

Det kan vara sant, men det är tveksamt om rallyt är den enda anledningen till att volontärerna sviker. Ju närmare valdagen vi kommer, desto mer centralsstyrs kampanjerna. Det innebär att många volontärer inför den sista helgen förväntas åka långa sträckor för att knacka dörr i områden där valdeltagandet förväntas bli lägre. Det har visat sig vara en smula svårsålt, rally eller inte.

Själv kommer jag att vara i The Mall på lördag, tillsammans med i princip alla jag känner i DC och en del inresta vänner. Foton och rapport kommer!